Folkemødet och Almedalen - faller äpplet långt från trädet?
Tuesday, 27 June 2017 – written by Hanne Skak Jensen
Tuesday, 27 June 2017 – written by Hanne Skak Jensen
Den sjunde upplagan av Folkemødet på Bornholm är nu över och det är dags att utvärdera. I detta sammanhang är det lämpligt att titta på hur det unga Folkemødet har utvecklats i jämförelse med dess svenska moder Almedalen, som i år äger rum för 49: e gången den första veckan i juli på Gotland. Sedan Folkemødets födelse 2011 har den danska versionen utvecklats till en stor och självständig politisk festival, men kan mor och dotter lära av varandra i den fortsatta utvecklingen?
En av de stora kritikerna mot Folkemødet är att det endast är eliten och samhällets absoluta topp som är närvarande och interagerar med varandra. En liknande kritik lider Almedalen av, och det har i år fått den svenska statsministern Stefan Löfven att välja bort Almedalen till förmån för en charmtur runt om i Sverige för att prata med "de vanliga människorna".
Om man jämför Folkemødet och Almedalen i dag, så är Folkemødet markant mer folkligt än Almedalen, där man fortfarande kan se många slutna evenemang där endast de absoluta topparna har möjlighet att delta. Under 2017 års upplaga av Folkemødet såg man flera män och kvinnor gå direkt fram till en minister, politiker eller näringsidkare och förklara sin syn på tillståndet i nationen. Flera toppolitiker prioriterade under Folkemødet denna dialog med medborgarna och har tilldelats mer tid för detta, i stället för att delta i debatter och evenemang som planeras. Kanske Almedalen och svenska politiker kan lära av danskarna och kanske en ökad medborgardialog på en solig ö bidrar till att dämpa den politiska alienation som kännetecknar de båda länderna.
I Almedalen har varje parti i riksdagen sin egen dag då alla mikrofoner och ljuskäglor pekar på just detta parti. Detta ger naturligtvis partierna incitament att utnyttja uppmärksamheten och presentera viktiga nyheter från sin politiska matsedel. Partierna använder därför Almedalen för att lansera viktiga politiska förslag. På Folkemødet har varje partiledare 30 minuter på stora scenen och kommer på bara några timmar ersättas av en ny partiledare, vilket ger märkbart mindre uppmärksamhet per partiledare. Detta i kombination med de danska partiernas tradition av att använda sommargruppsmötena för att lansera politiska initiativ, resulterar i att talen på Folkemødet ofta blir relativt oviktiga.
Om Folkemødet ska höja sin politiska nivå bör varje parti helt enkelt få mer uppmärksamhet, och partierna måste besluta att dra fram några politiska ess ur rockärmen på Folkemødet. Att expandera Folkemødet så att varje parti kan få sin egen dag är en utopi, men att ge varje partiledare ett live-sänt partiledartal och efterföljande intervju på live-tv där talet diskuteras, vilket kan ses i Sverige, kan hjälpa en bit på vägen.
Ovanstående påverkar naturligt nog mediebevakningen av Folkemødet. En av Folkemødets barnsjukdomar är att mediebevakning fortfarande har fastnat i ett slags metadebatt om Folkemødet själv snarare än på innehållet i arrangemangen som hålls på Folkemødet. Vad är Folkemødet, är det för dyrt, vad vi får ut av det och varför ska det vara på Bornholm, är fortfarande några av de vanligaste teman som beskrivs under Folkemødet. Och de vanligaste frågorna under Folkemødet måste ändå vara "vad tycker du om Folkemødet?"
Här har Folkemødet verkligen något att lära från Almedalen där det politiska innehållet lyfts upp och gång på gång kan rensa förstasidorna på svenska tidningar. Folkemødet i sig måste snart vara ett utdebatterat ämne, och det är dags att Folkemødet tar nästa steg, där mediebevakningen speglar innehållet i de många politiska diskussioner som höjs i Allinge.
Därför bör media, politiker och särskilt arrangörerna bakom Folkemødet vända blicken mot Gotland under den första veckan i juli. Folkemødet har vuxit sig stor och stark, men det finns fortfarande mycket inspiration att hämta från den svenska mamman.